tisdag 1 februari 2011

Det svårfångade Bogesund



Vad gör man på en snöig parkeringsplats i Ulricehamn i början av februari? Man försöker hitta spåren av den äldsta staden, Bogesund som den hette före 1741. Detta år bytte man namn till Ulricehamn, efter drottning Ulrika Eleonora, i hopp om att få bättre villkor för stadens handel. Något hjälpte lismandet och man fick så småningom villkor liknande de som Borås hade. Ulricehamn förblev dock en småstad och eldhärjades dessutom svårt 1788.

Kyrkan byggdes någon gång under slutet av 1200-talet eller under 1300-talets första hälft. Orten Bogesund är känd sedan senare delen av 1300-talet, men det är osäkert om den ska betraktas som en stad redan då. Mot slutet av 1400-talet fanns här borgmästare och detta tillsammans med några andra belägg visar att Bogesund åtminstone på papperet betraktades som en stad. Men hur såg den ut?

Inga större grävningar har gjorts i staden, men en del schaktkontroller och förundersökningar. Resultatet från dessa är magert. Inga bebyggelsespår från medeltid. Enstaka lämningar från tidigmodern tid som inte lett vidare till några slutundersökningar. Var medeltidens Bogesund låg, hur det såg ut och vad det egentligen var för något är ännu helt outrett.

När det blev aktuellt med en förundersökning centralt i stan, nära Stortorget och kyrkan hoppades vi förstås att något litet spår av den äldre staden skulle dyka upp. Här fanns stadsgårdar åtminstone sedan 1642, då den äldsta kartan gjordes. Men när vi satte skopan i marken så kom det - ingenting! Eller i alla fall väldigt lite. Ett matjords/odlingslager med 1800-talsfynd. Ett lite äldre lager, kanske från stadsbranden 1788 eller något tidigare. En syllstensrad som möjligen hör till en skomakeribyggnad från förra seklet. Och några fina flaskor som innehållit Tingsryds mellanöl, sannolikt 1970-tal. Det var det hela. Nu är vi inte färdiga, vi ska tillbaka lite senare och titta på de ytor som nu är tjälade. Så hoppet lever än.

Men varför är en del städer så svårfångade? Det gäller inte bara Ulricehamn utan lika mycket till exempel Laholm, där man i stort sett bara hittat spår från tidigmodern tid, trots att orten är känd redan från 1200-tal. Kungsbacka är känt som stad sedan 1400-talet, men utöver stadskyrkan finns inga spår efter den äldsta bebyggelsen.

Vad hade de för sig i de här städerna? Var de bara en slags kamerala skapelser, anlagda för att någon eller några skulle kunna utnyttja de juridiska fördelarna med en stad - handel t.ex? Eller var de uttryck för makt, anlagda av kung eller högadel i syfte att kontrollera den omgivande landsbygden? Bodde det överhuvudtaget någon här under den första tiden eller var de här städerna snarare en sorts tillfälliga marknadsplatser? Se där en forskningsuppgift för den som behöver ett ämne!

3 kommentarer:

  1. Ett litteraturtips - "Den urbane underskog" av Jan Brendalsmo. Han studerar problemet från en lite annorlunda ingång - nämligen de platser som enligt alla konstens regler borde ha fått köpstadsrättigheter, men som av olika anledningar förvägrades den nivån av juridisk acceptans. /Claes

    SvaraRadera
  2. Det är oxå intressant! Och en del sånt kan vi väl hitta här hemma med.

    Öht är alla de här mellantingen spännande, det som faller utanför vår enkla dikotomi stad-land. Alltid roligt när verkligheten är så mycket mer komplicerad.

    SvaraRadera
  3. Det kan inte vara så "enkelt", att te x det GAMLA Laholm låg en bit ifrån det "nya" Laholm?

    Att man då letar på fel ställe efter den gamla staden alltså?

    SvaraRadera